SRs granskning av nätläkarna har satt fingret på ett problem som länge varit uppenbart för oss som arbetar kliniskt: När vården organiseras för att snabbt möta önskemål – uppstår skadliga ojämlikheter.

Detta är inte ett isolerat digitalt fenomen. Det är ett bredare strukturellt problem i svensk vård.

Sjukvårdens kärna är att matcha problem med rätt åtgärd. När matchningen fungerar fördelas resurser jämlikt. Vissa behöver läkarbedömning, andra egenvårdsråd, psykosociala insatser eller rehabilitering. För att detta ska fungera krävs att all vård inleds med en bedömning av behov.

När vården i stället styrs av individens förmåga att efterfråga åtgärder sätts den sunda prioriteringen ur spel. Förmågan att efterfråga är inte jämlikt fördelad. En efterfrågestyrd vård är den starkes marknad, där sjuka trängs undan. Samtidigt riskerar den som talar för sig att få åtgärder som inte behövs. Överförskrivning bidrar till medikalisering och skadar både individ och system.

Det råder inget tvivel om att efterfrågestyrd vård strider mot den etiska plattformen för svensk hälso- och sjukvård, där behov ska styra prioriteringar. HSL bygger på samma princip. Ändå organiseras delar av vården som om önskemål vore ett legitimt styrinstrument. Ett tydligt exempel är “sjukskrivningar”, där patientens önskemål om intyg ofta leder direkt till läkare – trots avsaknad av symtombild eller att denna visar primärt behov av andra kompetenser.

Vi har under drygt tre år utvecklat modellen lägsta effektiva sjukskrivning (LESS). Arbetet visar vilken potential som finns i att säkerställa en behovsstyrd, stegvis vård med flöden anpassade till den kliniska verkligheten på en vårdcentral.

Detta är också den riktning som den nationella styrningen pekat ut. När vårdgarantin förstärktes 2019 ersattes en garanti om läkarbesök istället med en garanti om medicinsk bedömning av legitimerad personal inom tre dagar. Det var en viktig reform.

I förarbetena betonades att patienter snabbare ska få möta rätt kompetens. Budskapet var tydligt: rätt kompetens först är bäst för både patient och vård.

LESS visar att rätt åtgärd direkt ofta möjliggör för patienten att vara fortsatt aktiv i liv och arbete. Först när hälso- och sjukvårdspersonal identifierar ett behov av läkarbedömning erbjuds detta. Behov styr – inte efterfrågan.

Avarten med utomlänstaxan och nätläkarbolagen är en extrem konsekvens av ett mycket bredare problem med efterfrågestyrd vård. I bästa fall leder uppmärksamheten nu till insikter i alla led. Ska vi ha ett system där den som kräver mest får mest – eller ett system där resurser används där de gör störst medicinsk nytta?

Det politiska svaret gavs redan 2019. Nu är det hög tid att organisera för tillämpning.