🤝 Gemensamt ansvar
En central princip i sjukförsäkringssystemet och i LESS är att rehabilitering bygger på att alla parter tar gemensamt ansvar:
- Patienten behöver vara aktiv och göra vad hen kan för att bidra till sin egen återhämtning och arbetsåtergång.
- Arbetsgivaren har alltid ansvar för att säkerställa en god fysisk och psykosocial arbetsmiljö. Samt att vid behov erbjuda anpassningar och arbetsuppgifter för att underlätta för den anställde att vara kvar i eller återgå till arbetet.
- Vården har ansvar för att bedöma, stödja, ställa krav och vid behov utfärda intyg i syfte att skapa förutsättningar för hälsa, funktion och återgång i arbete.
🌱 Två perspektiv – en riktning
Att ställa krav och ge stöd är två sidor av samma process och ett sätt att skapa rörelse och riktning. Som vårdpersonal behöver vi överväga vilka krav som vi behöver och kan ställa på patienter och andra aktörer exempelvis arbetsgivaren för att komma framåt. Kraven kan formuleras som mål:
Patient: “Jag orkar inte ta tag i något just nu. Jag känner bara att alla krav är för mycket.”
Vårdpersonal: “Det förstår jag, och du ska inte behöva ta allt på en gång. Samtidigt behöver vi hjälpas åt för att komma vidare och där kan vi börja med ett litet mål.”
Patient: “Vilket mål menar du?”
Vårdpersonal: “Till exempel att du kontaktar din chef om en kort avstämning den här veckan. Det är viktigt för din situation – och du står inte ensam i det. Jag hjälper dig att formulera vad du kan säga och vad du behöver be om.”
Patient: “Det känns lättare om jag vet att jag får stöd i det.” __________________________________________________________________
Krav på delaktighet och aktiv rehabilitering
Ett faktiskt krav för att ta del av sjukförsäkringen är att individen lämnar sanningsenliga uppgifter om sin hälsa och situation och också aktivt medverkar i sin egen rehabilitering och återgång i arbete. Ett sådant krav ligger i hög grad i linje med psykologisk kunskap och behandlingsriktlinjer för:
- psykisk ohälsa
- stressrelaterade besvär
- långvarig smärta
I samtliga dessa tillstånd vet vi att problemlösning, aktivitet, delaktighet och exponering leder till förbättrad funktion och återhämtning – medan passivitet och förstärkning av inaktivitet och hjälplöshet riskerar att förvärra tillståndet.
__________________________________________________________________
🔗 DFA -kedjan som grund
När det finns ett tydligt samband mellan diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning, kallas det inom försäkringsmedicinen för en DFA-kedja.
DFA-korset illustrerar övergripande att arbetsförmåga kan påverkas av flera orsaker – men det är bara i kategori 4 som vi kan identifiera en DFA-kedja och där sjukskrivning kan vara ett alternativ.
Sjukskrivning från något till något annat
Att sjukskriva någon från ett arbete innebär också att sjukskriva personen till något annat. Utöver individuella faktorer som sårbarhet för ångest, depression och låg självtillit finns flera risk- och osäkerhetsfaktorer att beakta, exempelvis:
- låg motivation till att återgå i arbetet eller till funktionshöjande behandling
- riskbruk eller missbruk
- våld i nära relationer
- sociala konflikter eller vantrivsel på arbetsplatsen
- påtagliga stressorer i hemmiljön
- tidigare sjukskrivningshistorik
- samt risken att långvarig sjukskrivning leder till försämrad funktionsförmåga och nya sjukdomstillstånd
📋 Teamarbete för ett tillräckligt underlag
Även när den medicinska bedömningen, planeringen och prognosen verkar tydlig kan det alltså finnas andra frågetecken i helhetsbilden som behöver utredas för att undvika en lång och komplicerad sjukskrivning eller medikalisering.
När vi ser till alla de aspekter som behöver undersökas, bedömas och vägas samman blir det tydligt att det är en omfattande uppgift för en ensam läkare vid ett enskilt besök.
Sjukskrivningsärenden kräver därför i regel ett multiprofessionellt teamarbete, där flera perspektiv bidrar till en helhetsbedömning av patientens hälsa, funktion och arbetsförmåga.
Det viktiga är att börja i rätt ände, med rätt verktygslåda i rätt tid.
